Varför mina barn e fosterhemsplacerade e fö, första barnet wilma, va ja ung, för ung. Gick i skolan, förhållande knaka, bodde långt borta från hjälpen, socialen där ansåg e man ung ska man inte ha barn, för mycke press, andra la sig i, hon fick flytta till sin farmor,

dom andra 4a barnen, ja levde i förhållande me otrohet, blind fast ja visste så lät ja de va fast de påverka mig. Första pojken ja fick va sen på allt, ja kände tidigt att han va inte som alla andra barn, men fick ingen hjälp trots ja bad, sista pojken föddes, han rossla, kräktes ofta, in å ut på sjukhuset, ja hade då fyra barn hemma, deras pappa fanns med i bilden men satt på sin kant, dator el tel dygnet runt el alkoholen å otrohet, han utsatte mig fö fysisk å psykisk misshandel. ekonomin sprack, alkohol å data saker va viktigare. soc va inkopplad, ja bad om hjälp med barnen då nått va fel me 2 st, till slut höll de på att hända de som inte få hända. Ja höll på å förlora min minsta pojk, men då öppna sjukvården å soc ögonen, för BARNMISS SKÖTSEL, en månad kämpandes på sjukhus, ja grät i floder, på sjukhuset skrev dom i journalen att när han kräktes förlora han massa vikt under ett par dagar, han va i deras händer men det var jag som misskötte han.
Han hade slangar överallt. Ja va rädd å ta i han fö allt pep å personal kom. Men dom skrev i papperen att ja inte höll i han. Ja insåg snabbt att dom gick efter barn misskötsel oavsett va dom kom fram till. Ja fick erbjudande om ett hvb hem, min räddning tänkte ja, jo tjena, stå de i papper att man e oduglig som föräldrer en gång så gå alla efter de. Men nåt som va bra, ja kom från deras pappa, ja fick pojkarna utredd, adhd på en, lever fel på minsta. I ett år kämpa ja där, mer orkade ja inte. 22 mil ifrån alla ja kände. I en liten by där ja kände mig instängd. Personal som bestämde över huvudet, till å me över min mamma som kom på besök bestämde dom över. Hur hon skulle sköta sina barnbarn. De brast fö mig.
Ja vakna å önska att de blev kväll så ja fick sova. Ja kände att ja klarar inte detta, barnen fråga om dom fick komma hem nångång. Ja frågade vad dom skulle tycka om att flytta till en annan familj, ja fick svaret,
-bara vi kommer härifrån och att vi träffas å att du aldrig sluta älska oss.

Så bestämdes de. Barnen till en annan familj, de va de tuffaste beslut.

Barnen bo en mil ifrån mig nu. Dom har världens mest underbaraste familj, nu kämpa dom med allt som ja fick kämpa för. Mycke av de ja skrek om hjälp till soc ha kommit fram idag att de stämmer, men ingenstans står de att ja hade rätt, de mörknar man, fö en mamma som ha enligt dom misskött sina barn kan inte ha rätt.......

Så e de, fått frågor om detta å lättare å skriva om de än att svara samma sak.

Ja kan säga, många i släkten ha tage avstånd, dom anser mig som misslyckad, dum i huvudet, störd, ja vet inte allt.
Men idag e ja lycklig. Ja ser att barnen få den hjälp dom behöver. Dom e hos en familj som kan ge dom de inte ja kunde.
Ja lever lyckligt me jimmy. Ja få va mig själv, ja känner mig älskad, ja ha hitta min andra hälft.

Ja kan säga att ja önska att ja va starkare, men tyvärr, nångång brister de fö alla. De gjorde de fö mig.

Ja e starkare idag än då.

Imorgon e de typ 2 veckor sedan ja vart sjuk. Suck. Febern tog om igen idag, låg på jul. Ligger igen på nyår bara fö att de ska va, mina barn ha de bra hos sina fosterföräldrar, dom fick fira å va frisk. Så underbart å ha dom familjerna. <3 dom e guld värd i mina ögon.

Nä tack å hej

Ja älskar mina 5 barn.
Ni e dom viktigaste personerna i mitt liv. Utan er fungerar jag inte. Jag e stolt över att va eran mamma

<3 wilma, samira, johan, zacke å sami <3

Lilla städhjälpen Sami.

Lilla clownen Zacke ( zackarias )

Lilla fyndiga johan

Lilla fina damen Samira

Min lilla fina busiga Wilma